Sömnproblemen är tillbaka! Så jobbigt, varje natt när jag är ensam vaknar jag och kan inte somna om, desperat försöker jag men blir bara värre. Kan vakna i panik, kallsvettig och pulsen slår, tårarna bränner och så fort jag öppnar ögonen så rinner de ner för kinderna :( Otroligt jobbigt är vad det är, vet knappt ut eller in!

Så fort något går bra för mig tänker jag direkt varför går det bra? Letar fram ett fel som egentligen inte finns, livrädd för att någon faktiskt ska tycka jag är bra, biter mig fast i dumma tankar istället för att bara njuta av stunden. Det är så lätt att falla in i ett dåligt beteende, ta första bästa flyktväg ut ur det bra måendet och raka vägen till det dåliga.

Jag har etsat mig fast & vet inte hur jag ska lyckas ta mig ur! Satt mig i det jobbiga, struntar i det bättre och lägger energin på det som gör mig ledsen istället för det är något jag är van vid!