Givande besök hos Psykologen..

publicerat i Vardagligt;

Precis som rubriken lyder så hade jag ett väldigt bra besök hos psykologen idag, fick ur mig alla dess möjliga känslor och jag kände hur jag började prata, släppa loss, förlita mig på honom. Som alltid är jag väldigt trött efteråt men idag gör det ont på andra sätt..

När man inser att det man måste göra är så svårt att man gråter av bara tanken.. Ni vet så, sådär som det inte riktigt går att förklara.. En så tung kväll med jobbiga beslut, tankar och känslor i svallning. Ibland träffar man en person som påverkar en på så många sätt, det går att ta på känslorna, ömheten, närheten och man känner kärlek! Men så kommer man till den punkten där man inte orkar ge mer av sig själv, man står kvar på samma ställe och kommer inte vidare! Man vill bara skrika ut sina känslor, få personen att förstå hur mkt den betyder för en! Men det går inte, man kan inte ändra på det, man liksom får inget tillbaka... Sorgligt!

Finner hoppet om kärleken, kanske? Eller är det ens möjligt? Kan man älska någon igen?

Vaken Natt...

publicerat i Vardagligt;

Sömnproblemen är tillbaka! Så jobbigt, varje natt när jag är ensam vaknar jag och kan inte somna om, desperat försöker jag men blir bara värre. Kan vakna i panik, kallsvettig och pulsen slår, tårarna bränner och så fort jag öppnar ögonen så rinner de ner för kinderna :( Otroligt jobbigt är vad det är, vet knappt ut eller in!

Så fort något går bra för mig tänker jag direkt varför går det bra? Letar fram ett fel som egentligen inte finns, livrädd för att någon faktiskt ska tycka jag är bra, biter mig fast i dumma tankar istället för att bara njuta av stunden. Det är så lätt att falla in i ett dåligt beteende, ta första bästa flyktväg ut ur det bra måendet och raka vägen till det dåliga.

Jag har etsat mig fast & vet inte hur jag ska lyckas ta mig ur! Satt mig i det jobbiga, struntar i det bättre och lägger energin på det som gör mig ledsen istället för det är något jag är van vid!

Konsten att släppa taget..

publicerat i Vardagligt;

Att släppa taget om en annan människa oavsett relationen man har till varandra är alltid lika svårt! Sitter i mitten av alla dess möjliga känslor och vet inte alls vilken väg jag ska ta, vilken som leder mig rätt eller fel. Är rädd för att släppa in människor för nära samtidigt som jag är otroligt rädd att släppa taget om dom. Hur gör man?

Efter ett besök hos Kuratorn innan idag så är hjärnan helt mosad! Han ställer för många frågor som jag inte kan svara på, vänder på det mesta, vrider runt frågorna, och jag blir gråtfärdig typ hela tiden! Men jag är väldigt tacksam för denna person, har verkligen hittat en som jag känner att jag vill berätta saker för, börja prata lite smått om det där jobbiga. Förhoppningsvis leder det till något väldigt bra även om vägen dit är lång!