Kommentarer..

publicerat i
Jag ska erkänna att jag har ganska svårt för anonyma kommentarer, för varför kan man inte stå för den man är när man skriver något? Är det makten i att kunna skriva vad man vill utan att säga vad man vill som lockar? Konstigt det där...

Bra dagar har infunnit sig i mitt hem, behövde ett par peppade dagar för man vet aldrig när man faller igen. Livet med panikångest är så otroligt härligt, och där var jag ironisk! Men jag börjar känna av när det är på ingång och undviker situationer där den lätt kan eskalera och det känns väldigt bra. 

Är stolt över mig själv faktiskt, hur jag vågade ta steget ut, gick min egen väg, kände efter vad som fick mig att må bra och på så sätt även mina barns mående, de är så otroligt starka mina små ❤ 5 fantastiska små individer!
Just idag är jag säger på att livet kommer bli bra, bara jag låter det ta tid och bygger upp det där som rasade en gång, ser tillbaka till felen som gjordes och gör om rätt denna gången. Men tiden kommer livet bli fint tror jag! 

Vakna nätter..

publicerat i
Inatt är en sån där vaken natt... För mkt oro som spökar i kroppen och jag kan inte komma till ro trots att ögonlocken är tunga.
Ibland inser man sanningen, falskheten och känner sig till slut alldeles tom. Det man har känt under en tid eller kanske till och med år blir plötsligt sant. Kom lite väl mycket på kort tid, blir svårt att hantera för hjärnan den är full! Den klarar inte av att in mera tankar, känslor så den gör black out istället, kraschar fullständigt.

Det gör ont i hela mig, söker mig om nätterna, får ingen ro i kroppen alls. Stackars hjärna som går på helvarv hela tiden! Är så trött på så kallade vuxnas agerande gentemot varandra, kan man inte ens visa respekt när man träffas? Speciellt i personens hem? Då är man inte särskilt vuxen! Det där sveket vägrar släppa taget om mig, står så kluven i allt, släppa taget och rasa fullständigt för att förhoppningsvis stå ganska så stark i slutändan? Eller ska man fortsätta leva som det är, med vetskapen att det aldrig riktigt kommer fungera på grund av diverse händelser och människor?
Som sagt det gör ont att inse sanningen, tungt att ta till sig den och bearbeta den!

Nerstämd

publicerat i
Idag är en sådan morgon där jag vaknar och känner mig ledsen, bär på så otroligt mycket på insidan att jag antagligen kommer spricka! Skulle vilja sätta vissa människor på kurs hur man värdesätter de olika sakerna i livet, det kanske inte hade funkat när man aldrig kan förstå sina egna fel.. Man är aldrig ensam när man skapar en relation, man kan inte visa, stötta och bara göra det där självklara för många ggr. Känner mig så ledsen och otroligt besviken, även om jag visste att det skulle bli såhär så sköljer det ändå över mig och jag kan verkligen inte förstå hur man tänker när man gör såhär! Men såklart är det aldrig ens eget fel utan bara alla andras!