Ja sen i tisdags har jag legat inne på förlossningen/bb på grund av att tösen tänkte sig komma ut! 

Började med att få två sprutor bricanyl samt en kortison spruta för hennes lungor. Det slutade med att de fick sätta dropp, först då fick de det till att avta. Sedan dess har det varit upp och ner, det är så mkt som spelar in och kan vända så snabbt. Det var ju inte riktigt såhär vi hade tänkt oss de sista veckorna av graviditeten :(

 

Men nu ligger jag här och har strikt sängläge, så fort jag reser mig upp kommer det starka förvärkar.. Livmodertappen var inte påverkad i tisdags iaf, nu vet jag inte då det inte kollar den riktigt ännu. Känns så deprimerande att ligga här, maktlös, ovetandes, ensam! Saknar familjen otroligt mkt, är van vid att ha dom omkring mig dagligen <3

 

Igår var de allihopa här och hälsade på men tyvärr klarade inte min kropp av det, satte igång direkt! Oliver är lite osäker inför att komma hit med och det märks att han är påverkad utav situationen så får vänta med att träffa dom tills jag kommer hem.

Idag har vi bröllopsdag med, 6 år som man & hustru <3
Vi skulle ha befunnit oss på restaurang just nu, njuta av varandras närhet men så blev det såklart inte heller.. Känner mig så snuvad på allt just nu.

 

Imorgon kommer Peter hit iaf, då passar barnens Farfar & Familj barnen under tiden, väldigt uppskattat! <3