Dagen vi för alltid kommer minnas!

publicerat i Vardagligt;
Idag är dagen som vi alltid kommer minnas! Förväntan inför att vi skulle få träffa vår dotter, som byttes ut mot kaos som i slutändan gav oss en pärla genom urakut kejsarsnitt! Glädjen över hennes ankomst byttes snabbt ut mot förldelse då hemmet som vi skulle bege oss till stod i lågor.. Peter & Malin får lämna BB för att köra hem till pojkarna som var skärrade av händelsen, kvar ligger jag lite smått groggy efter uppvaket, lycklig, mörbultad, trött & ledsen! På bröstet hade jag vår lilla minitjej på 2420 gram 💕

Man kan tycka det vore tillräckligt såhär för vår del, men dagen efter försvinner sköterskan men Ellie, kommer tillbaka utan mitt barn för att meddela att hon ligger uppkopplad nere på Neonatalen! Hon har svårt att hålla blodsockret uppe, så hon får sondmatas och uppkopplad till maskinerna som ständigt piper! Jag blir nerkörd i rullstolen för att få se vårt lilla liv, det kändes som någon kapade mina ben, den känslan sitter etsfastad i mitt huvud. Får hjälp med att få henne till mig, alla dessa slangar & nålar som är i vägen, tankarna flyger o huvudet, energin lämnar min kropp samtidigt som jag är lycklig över att hon finns här & alla mår bra! Jag somnar av total utmattning när jag sitter där nere i fotöljen mellan alla provtagningar, återställande av maskinerna som piper, byte av personal.. Får samtalet av Peter att han & pojkarna är på väg in till oss, då bryter tårarna loss, jag ska äntligen få visa pojkarna sin nya lillasyster, få krama om dom och berätta att allt kommer bli bra! De studsar in med stor glädje och jag kramar försiktigt om dom, de är spända över att få träffa lillasyster men tvärnitar vid dörren på väg in till neoavdelningen, tänk vilka tankar som måste flygit igenom deras huvuden.. Vi får tillåtelse att ta med henne ut till familjerummet, Oliver vägrar titta på henne, han är ledsen och vill bara åka hem :( Ville är mer intresserad av henne och vill så gärna hålla ❤️

De åker ganska så snabbt hem igen och kvar blir jag ensam med Ellie, vill egentligen bara hålla dom fast här med oss men de måste ta itu med allt efter branden, usch tänker ofta på vilket otroligt lass Peter fick dra de dagarna, han är bra stark alltså! Till slut fick vi komma hem på permis, vilken känsla! Lilla dockan drunknade i sin bilstol haha ;) Äntligen på väg hem efter en vecka på sjukhus! Men riktigt hem skulle vi inte utan vi bodde första två veckorna hos svärmor, evigt tacksam! Där tryckte vi ihop oss med ett nyfött barn & två barn till i en liten trea! Vi fick så småningom eget boende där vi bodde i 6 månader innan vi slutligen fick flytta hem ❤️

Denna dagen ger mig alltid så mkt känslor, tårarna börjat rinna flera dagar innan, minnena kommer alltid finnas där!

Idag är det Ellies 2-års dag! Tänk vad tiden gått fort, vilken underbar, fantastisk, energisk, rolig, kärleksfull flicka hon blivit 💕 Hon tog oss alla med storm, älskade unge!