Att förstå...

publicerat i
Väl hemma har jag börjat förstå hur allvarligt läget var.. Under sjukhus perioden ville jag bara åka hem och tyckte att jag jag mår ju bra nu så varför måste jag ligga här? Det har jag i efterhand förstått, när de förklarade för mig på samtalet jag hade med läkaren när jag skrevs ut och det är skrämmande. Alla känslor som fyller mig, ett stort behov att få ut det jag känner, få bekräftelse på att det är okej, att jag inte är helt knäpp som känner som jag gör.. 

När livet får en rejäl omställning är det svårt att hänga med, speciellt såhär i början när jag inte alls får anstränga mig på något vis och medicinen ska ställas in rätt. Ändra doseringen hela tiden tills den passar, kanske känns som igenting för många men för mig blir det lite för mycket när jag sen innan mår ganska dåligt :(

Att inte ta nåt för givet..

publicerat i
Har lärt mig den hårda vägen att inte ta något för givet, allt kan få en snabb vändning när man minst anar det. 
Blev en ambulans färd förra veckan för mig, sådär hastigt & inte alls med räknat i mina planer, legat inlagd tills idag då jag äntligen ska få komma hem. Väl hemma är det sjukskrivning och en massa läkarbesök som gäller, men med hjälp av de allra bästa så ordnar det sig. Denna fantastiska bild togs bara 1 timme innan ambulansfärd ❤

Har aldrig varit såhär rädd för mitt eget liv... Man ska inte tänka "tänk om" men det gör jag varje dag, att smälta det som har hänt, vad som kunde ha hänt är jättesvårt.. Att se hur ledsna mina nära och kära blev, oron i deras ögon gjorde mig gråtfärdig, de betyder mer än livet självt. Men nu är det "bra" typ, riskerna finns där, försiktig ska jag vara i allt jag gör men det känns större än vad det förmodligen är. Förändringar är alltid svåra att Hantera i början, men jag vänjer mig så småningom :)

Nu ska jag preppa alla mina saker och träffa läkaren en sista gång innan hemfärd för lite mer info.