Jag själv har flera olika relationer till de människor omkring mig, nära, kära, ytliga, bortglömda.

Just de bortglömda.. Varför blir det så? Ser att det skrivs hej vilt i olika publika appar, men varför skriver vi inte till varann? Vart gick det fel? När man har stått varandra så nära för att plötsligt inte ens gratulera varandra på sina födelsedagar, vad gick då fel? 

Jag själv kan vara ganska så kass på den där biten att höra av mig.. Jag erkänner det! Men varför? Ofta kan jag känna att jag ger så otroligt mycket utav mig själv, försöker så hårt för att få till en träff, ett samtal, lite kärlek men inte riktigt får detsamma tillbaka alltid. Men samtidigt så kanske den personen upplever samma sak? Finns ju alltid två sidor av myntet menar jag.. Tycker bara det är så tråkigt att jag under åren har förlorat en hel del relationer som faktiskt stod mig väldigt nära inpå hjärtat! 

Jag har så mycket jag skulle vilja dela med mig av till andra, men vågar inte? Min tillit finns inte där och det gör mig samtidigt väldigt ledsen och nerstämd :( För åter igen vad hände?