Ikväll tänker jag på de personer som inte längre hör av sig, finns där och kanske inte ens svarar när man själv gör sig till... Är det en förlust eller inte? Kan man förlora något som kanske aldrig funnits där? 

Jag själv är en väldigt social människa av mig och umgås mer än gärna med de jag tycker om allra mest! Men jag vill inte heller vara den som blir tagen för givet eller alltid den som bjuder in till en träff! Intresset känner jag måste komma från båda hållen.. Så är det en förlust när de där människorna som man inte tänker krusa längre helt plötsligt slutat höra av sig helt?

Vissa av dessa människorna trodde jag faktiskt skulle ta till sig sin roll som de fått/haft till barnen, det känns så tråkigt (även om barnen inte säger deras namn längre) att de inte finns där mer än vad de gör :( 

Sen kommer tankarna... snurrar runt runt runt hela tiden... Och så blir jag lite nerstämd och frågar mig själv, vad gör jag för fel?