Igår kom den värsta chocken, eller rättare sagt den la sig!
Känslorna kom som en käftsmäll, tanken på att vi skulle blivit sex stycken i familjen kom & lyfte fram mig i verkligheten.. Själva händelsen var tuff och väldigt jobbig, men att dessa känslorna skulle komma var jag inte alls beredd på, inte någon av oss!
Låg länge i sängen & tårarna slutade liksom aldrig riktigt komma, är ur balans! Livet känns tomt, den där saknaden efter det vi förlorat värker i hela min kropp, värre än nånsin.

Allt vändes upp & ner på en handvändning! Tar en paus i livet, stannar verkligheten för ett par dagar & gömmer mig, kan behövas en rejäl rensning i själen ifall alla öppna sår ska läka ihop.