Hur ska jag finna vägen tillbaka? Kommer livet bli härligt att leva igen eller kommer ångesten bita sig fast? Dagarna går upp & ner i en ständig berg&dalbana! Så fort tystnaden faller in så faller jag & tårarna letar sig fram, börjar tänka och så är det tungt att komma tillbaka igen.. Känns så tungt att börja om att sörja igen, när man förlorat tilliten, sveket är så tungt, glädjegnistan som fanns där innan är försvunnen, hur gör man då? Hur tar man sig upp ur helvetet man befinner sig i?

Livet är tungt att leva, är tillbaka på ruta 1! Sanningen som kommit fram är svår att hantera, tittar personen i ögonen och ser sveket, lögnerna som ligger där & gror. Tillåta mig själv att sörja, bearbeta, kämpa vidare? Varför måste det vara så svårt!