Alltså jag skulle aldrig nånsin säga ett elakt ord om ett barn i dess närhet, alla får vi tycka vad vi vill men varför påpeka det framför barnet? Det blir knappast bättre då!

Tycker man inte att mina barn kan uppföra sig så behöver man inte vara i deras närhet! Jag blir så arg och ledsen, sårad rent ut sagt när mina barn blir kritiserade, varför tror sig människor ha rätt att göra det? Precis som de flesta barn genomgår de perioder i livet, de är känsligare, trotsigare, testar sina gränser, visar sina känslor på alla dess möjliga vis. När vi själva är arga hur beter vi oss då? Är vi alltid lugna och harmoniska i alla situationer? Blir inte vi sårade när vi får ett nej, när det pratas skit om en? Vad är skillnaden när det kommer till barn, har de inte rätt att uttrcka sina känslor? 

Usch säger jag bara! Har varit tyst en längre period, men det får bli ett slut på det! Mina barn står mig närmast hjärtat, när de blir kritiserade så blir likaså jag det! Ikväll mår jag illa av bara tanken på hur människor uppför sig!