Finner mig ganska långt ner för tillfället men en rad händelser som gör det svårt att ta mig uppåt igen, får ingen ro i kroppen. Det går ut över mina relationer, tröttheten i kombination med tankarna gör att jag inte riktigt orkar med att träffa dom som står mig nära inpå livet, för då släpper jag fasaden som jag så fint byggt upp! Och det mina kära läsare, det är jag livrädd för att göra! Istället bränner jag sönder hjärnan, maler tankarna och låter den jobba på helvarv, helt fel tillvägagångs sätt jag vet!
Det börjar komma ikapp mig att det är "jobbigt" med fyra barn på heltid hemma! Allt som ska kommas ihåg, aktiveras, lämnas, hämtas, hemmet ska tas om hand, mat ska lagas, blöjor ska bytas, äta m.m! Som sagt det börjar komma ikapp mig! Men förhoppningsvis blir det lättare nu då barnens Pappa ska vara föräldraledig på fredagarna, så då får jag avlastning även dagtid, det är så välbehövande!
Barnen, de är det finaste jag har!