Det sägs att man när man gråter så har man varit stark för länge, men varför känner jag mig då svag?Har för mkt på mina axlar och det börjar bli för tungt att bära, är rädd för att det ska brista till slut. Att hela tiden vara rädd för att brista i fel tillfälle, att inte riktigt kunna sätta fingret på vad felet är utan det är en sådan salig blandning av händelser & känslor som skapats inon mig. Att inte kunna finnas där för barnen på det sätt som jag egentligen vill, satt upp en sorts fasad där jag visar den sidan folk vill se. Får ofta höra att människor vill mig väl, att de gärna lyssnar, tacksam för detta men hur gör man när man trots det inte kan få fram det man känner? Kan inte alls förklara varför jag mår som jag gör! Om jag säger att jag mår bra då ljuger jag!Men får inte fram mina känslor och tankar på något vis :(Så småningom kommer även jag må bra igen, den dagen kommer!